Mer om SPAR

Skatteverket har sedan år 2009 huvudmannaskapet för SPAR, statens personadressregister. SPAR har dock funnits i mer än 30 år och genom åren har en mängd tilläggstjänster byggts kring SPAR för att tillgodose marknadens olika behov. Driften av SPAR och hanteringen av dessa tilläggstjänster har genom åren skötts av en affärsdrivande aktör som snabbt har kunnat svara mot marknadens behov. Problemet är dock att det nästan inte finns någon på marknaden som längre vet vad SPAR egentligen är.

En av de första saker som Skatteverket kunde konstatera, när vi närmare började studera hur tjänsterna skulle kunna tillhandahållas inom Skatteverket regi, var att det inte fanns något SPAR-system att "lyfta ut" och fortsätta och driva. Därför har ett helt nytt IT-system för SPAR utvecklast och successivt driftsatts på Skatteverket sedan början av år 2011. När dessa tjänster nu når marknaden blir det givetvis diskussion om vad SPAR är och varför det inte fungerar som det gjorde förut.

Det SPAR som Skatteverket nu tillhandahåller är ett SPAR som är byggt för att uppfylla lagstiftningen. Det är det uppdrag Skatteverket har — att tillhandahålla SPAR enligt det regelverk som finns.

I SPAR-lagen regleras i detalj vilka uppgifter som får finnas i SPAR och vilka uppgifter som får lämnas ut till olika företag och organisationer. Till exempel specificeras i lagen uppgiften "adress". "Adress" får tillsammans med personens "namn" lämnas ut för direktmarknadsföring. I "adress" ingår inte uppgift om län, kommun och församling (LKF-kod). LKF-kod tillhör enligt lagen "folkbokföringsort" och kan därmed inte lämnas ut för direktmarknadsföring. Uppgifterna "personnummer" och "födelsetid" får inte heller lämnas ut för direktmarknadsföring. Ytterligare ett exempel är att SPAR får innehålla en så kallad spärr mot direktmarknadsföring (direktreklamspärr). Direktreklamspärr får enligt lagen införas i SPAR endast på begäran av den registrerade. Detta innebär till exempel att Skatteverket inte kan införa motsvarande uppgifter från andra register utan att det finns en begäran från den registrerade. Det finns mängder av motsvarade exempel och detta visar hur svårt det är att möta marknaden i en diskussion om SPAR där tilläggsfunktioner kring SPAR har utvecklas under 30 års tid.

En annan vanlig missuppfattning är att uppgifter ur SPAR kan lämnas ut enbart med hänvisning till det så kallade PSI-direktivet (public sector information som är infört i Sverige med lagen (2010:566) om vidareutnyttjande av handlingar från den offentliga förvaltningen). Denna lagstiftning syftar till att underlätta enskildas användning av handlingar som tillhandahålls av myndigheter. Men när det gäller personuppgifter som det är i SPAR så gäller personuppgiftslagen före PSI. Personuppgiftslagen syftar till att skydda individers integritet. Viktiga lagar i sammanhanget är förstås också som den specifika SPAR-lagstiftningen och Offentlighets- och sekretesslagstiftningen. Totalt sett är det en omfattande och komplex lagstiftningen som Skatteverket har att förhålla sig till när det gäller SPAR.

Om marknaden ser andra behov än de som Skatteverket nu kan tillhandahålla i SPAR måste man vända sig till politiker och lagstiftare. Skatteverkets uppdrag är att tillhandahålla SPAR enligt gällande regelverk.